Enligt bildtextsättaren i senaste Mitt i Botkyrka Salem verkar de allra flesta som ägnar sig åt promenader att komma dö eller skadas så fort de befinner sig vid ett övergångsställe, vare sig det är fullt av bilar där eller om de ens planerat att gå över vägen ifråga där det aktuella övergångstället är placerat.

Själv trodde jag nog att de flesta som nån gång är ute och går och till slut når den sista vilan gör det av naturliga orsaker i en säng på ett ålderdomshem eller liggandes på ett sjukhus på grund av diverse svårbotliga sjukdomar som cancer och liknande, oavsett hur många övergångsställen de varit i närheten av under sin livstid som gångare.
Men om den här nya statistiken stämmer så börjar jag tro att jag lurat döden så många gånger nu att min tur att undvika den säkra döden eller skadorna börjar närma sig slutet, och att jag helt bör undvika dessa övergångsställen i framtiden. Fast samtidigt är det ju också i så fall redan ödesbestämt att när jag sedan dör så har jag högst sannolikt ett övergångsställe alldeles i närheten. Frågan är om jag kan lura döden än mer genom att bara nyttja strategiskt placerade övergångsställen nära sjukhus för att snabbt få vård, om nu inte döden slår till direkt utan plågor och besvär innan givetvis.

Hur blir det förresten om man bor mitt ute i ingenting helt utan bilvägar i närheten. Kommer benen att automatisk föra övriga kroppen till ett övergångsställe, hur långt bort detta än ligger, när döden är nära förestående? Livets sista vandring tro.

I väntrummet på den psykiatriska mottagningen, dit jag går då och då, kan man bland alla de vanliga tidsskrifterna som utgör typiskt sitta-och-vänta-läsning finna en hylla med skönlitteratur i form av tjocka romaner.
Man skall vara väldigt mycket ute i god tid om man skall hinna läsa en hel roman innan man ropas in för sitt egentliga besök. Eller så ska man ha så pass stora problem att man dagligen har ett besök inbokat där, så att man inte hinner glömma bort vad man hade läst förra gången. Fast då har man nog större problem att tänka på än så.