Jag brukar skämta en del om hur smal jag är genom att överdriva en del tänkbara situationer där ens smala kropp skulle kunna komma till en viss nytta. Bland annat att jag är så smal att låsta dörrar inte är något problem för mig eftersom jag bara behöver gå in genom springan mellan dörren och dörrkarmen. Eller om jag vill göra mig osynlig så räcker det med att jag vänder mig med sidan mot den jag vill gömma mig för, eftersom jag bara blir ett streck då.

Nu på senare tid har jag dock börjat fundera på om det inte redan nu är diverse märkliga situationer i vardagen som uppstår på grund av att jag är smal (och lätt). Tycker att det är påfallande ofta som rulltrappor inte går igång när jag kommer tassande och vill få mig en åktur. En gång stannade den till och med mitt i själva åkturen när jag var helt ensam och inte orsakade något som krävde ett nödstopp etc. Sen har jag märkt att automatiska dörröppnare in i butiker och liknande också jävlas mer ofta nu med att inte reagera när jag kommer där och vill gå in, eller ut, så man nästan slår näsan i glaset eller faller över någon sådan där liten grind/bom. Tack!

Tur att det snart är riktig vinter så man kan gå runt i stora tunga tjocka jackor så att man får lite tyngd och annan kroppsform. Detta funkar givetvis även på sommaren, men då tror jag nog att svetten som alstras till följd av detta knep är ett klart större problem att brottas med än att få dörrar och rulltrappor att göra mig en tjänst.

Enligt bildtextsättaren i senaste Mitt i Botkyrka Salem verkar de allra flesta som ägnar sig åt promenader att komma dö eller skadas så fort de befinner sig vid ett övergångsställe, vare sig det är fullt av bilar där eller om de ens planerat att gå över vägen ifråga där det aktuella övergångstället är placerat.

Själv trodde jag nog att de flesta som nån gång är ute och går och till slut når den sista vilan gör det av naturliga orsaker i en säng på ett ålderdomshem eller liggandes på ett sjukhus på grund av diverse svårbotliga sjukdomar som cancer och liknande, oavsett hur många övergångsställen de varit i närheten av under sin livstid som gångare.
Men om den här nya statistiken stämmer så börjar jag tro att jag lurat döden så många gånger nu att min tur att undvika den säkra döden eller skadorna börjar närma sig slutet, och att jag helt bör undvika dessa övergångsställen i framtiden. Fast samtidigt är det ju också i så fall redan ödesbestämt att när jag sedan dör så har jag högst sannolikt ett övergångsställe alldeles i närheten. Frågan är om jag kan lura döden än mer genom att bara nyttja strategiskt placerade övergångsställen nära sjukhus för att snabbt få vård, om nu inte döden slår till direkt utan plågor och besvär innan givetvis.

Hur blir det förresten om man bor mitt ute i ingenting helt utan bilvägar i närheten. Kommer benen att automatisk föra övriga kroppen till ett övergångsställe, hur långt bort detta än ligger, när döden är nära förestående? Livets sista vandring tro.

I väntrummet på den psykiatriska mottagningen, dit jag går då och då, kan man bland alla de vanliga tidsskrifterna som utgör typiskt sitta-och-vänta-läsning finna en hylla med skönlitteratur i form av tjocka romaner.
Man skall vara väldigt mycket ute i god tid om man skall hinna läsa en hel roman innan man ropas in för sitt egentliga besök. Eller så ska man ha så pass stora problem att man dagligen har ett besök inbokat där, så att man inte hinner glömma bort vad man hade läst förra gången. Fast då har man nog större problem att tänka på än så.

Ibland blir sådana där informationsfigurer helt utan text som brukar sitta på utsidan av ytterkartongen till diverse större produkter, så som tv-apparater eller kylskåp med mera, rätt kryptiska. Anledningen att de saknar text är givetvis för att alla skall förstå informationen, oavsett nationalitet.

På kartongen till min rätt stora plasma-tv från Panasonic kan man finna dessa figurer (bilden) på en av sidorna.
Vad menas egentligen med den där gubben med hatt? Är det så att de vill informera om att kartongen är stor nog för en man med hatt att kliva ner i, eller att man med lite otur (eller tur, beroende på hur man ser det) istället kan få en livs levande gubbe med hatt, troligtvis alkis dessutom, istället för en tv när man väl öppnar kartongen.
Surprise surprise! Helt enkelt en ny variant av begreppet grisen i säcken.

Ser man till alla figurer skulle man kunna utläsa en liten berättelse, steg-för-steg-information, om man börjar uppe till vänster och sedan går medurs:
Ta den snabba hissen upp till den glade mannen med hatt. Han kommer sedan att bjuda dig på vin, alternativt champagne, i sådana mängder att du garanterat kommer att få tillbringa natten i en fyllecell. Mycket nöje!

Sällskapsspelet av klassiska Vi i Femman har en rekommenderad åldersnivå från 10 år. Borde det inte rent logiskt vara från 11 år om man skall utgå från att genomsnittsungen i landet inte har fått hoppa över en årskurs i tidig ålder?

Bauhaus tänkte på småttingarna under nyårsfirandet verkar det som. Med småttingar syftar jag inte på småbarn och andra kortväxta, utan på betydligt mindre levande ting än så... Jag pratar givetvis om småkrypen.

Även djur vill fira av året som varit, och det kommande, med fest och tjo och tjim. Bauhus tog därför fram en jubileumsbomb med en stighöjd anpassad för några av de allra minsta bland de levande varelserna på vår jord.
Men varför gjorde man reklam för detta fyrverkeri i ett reklamblad riktat åt människor? Denna bomb är ju formligen livsfarlig för oss människor med en sådan låg stighöjd. Inte en enda varningstext om detta i samband med reklambladet.
Har förresten småkrypen råd med 299 kr?
Har småkrypen ens kronan som betalmedel?
Förklara er, Bauhaus!

Varför är det så många på bussen som "plingar" (gör chauffören uppmärksam) för att vilja gå av när det är en ändhållplats i antågande?

Det kan väl inte vara så att dessa tror att om de inte uppmärksammar chauffören om deras önskan att vilja stiga av vid ändhållplatsen så kommer denne inte att öppna dörrarna när bussen väl kommer fram. Eller att chauffören tar beslutet att direkt köra till bussgaraget utan att passera och stanna vid sista hållplatsen, även fast att det är passagerare kvar på bussen.
Att eventuellt förklara beteendet med att vissa kanske inte vet om att det skulle vara ändhållplats håller inte riktigt, speciellt när det ju står längst fram på bussen var slutdestinationen är för aktuell resa.

Snälla Expert, kunde ni inte ha lagt några av alla reklamslantarna som var vikta för mellandagsrean på att hyra in en korrekturläsare för den tv-reklam ni just nu kör i diverse kanaler? Det ser liksom inte speciellt språkligt snyggt ut när texten på bilden nedan kommer emot en i en animation. Den säker hela reklamen kan man säga.

Den stora smala elefanten-klockan som jag berättade om för några dagar sedan har nu fått lite mer färg för att rätta till ett "misstag". Det tidigare mönstret med enbart svarta vertikala linjer passade inte så bra märkte jag. Eftersom benen på figuren inte är helt vertikala så skapades det en synvilla att de svarta linjerna inte hängde vertikalt med rummet i stort, trots att man med all säkerhet hängt det så, när man stod en bit bort och tittade på det hela.

Först "vävde" jag in blå horisontella linjer med de svarta. Det blev rätt bra som sådant, dels utförandet och dels att rätta till synvillan, men nu blev det lite för färggrannt då klockvisarna blev svårare att urskilja när det blev färre svarta områden.

För att rätta till den senaste målningen halverade jag de blå linjerna på väl valda ställen med svart, samtidigt som lika väl valda "rutor" med rosa/rött också täcktes med svart. Det blev ett rätt kul och udda mönster när allt var målat och maskeringstejpen sedan plockades bort.
Just maskeringstejp har det gått åt en del under alla dessa tre spraymålningar.

Nu har jag gjort en stor klocka av min smala elefant för att ge lite liv åt en vägg som var rätt trist. Den mäter ca 60x60 cm och är 16 mm tjock. Där urverket sitter är det utfräst nån centimeter, så figuren som sådan står bara ut en aning från väggen med tanke på att urverket har en viss minimumtjocklek.
Materialet är spånskiva, som sedan spraymålats randigt. Det är lite väl glansigt för att vara precis som jag vill, men man tager vad man haver hemma.

Tycker det är väldigt komiskt och fascinerande att svenska hejarklackar inom diverse lagsporter har så otroligt dålig fantasi vad gäller ramsor som syftar till att visa sitt missnöje över domarens insats. Man är jättebra på att hitta på nya fyndiga nidramsor om andra lag och diverse spelare man inte gillar, men när det kommer till domaren verkar man stå fast i gamla hjulspår.

Den urgamla ramsan "Skandal! Skandal! En domarskandal!" som unisont börjar tjoas när det egna laget känns väl förfördelat av domaren i en nyss uppkommen situation är i princip det enda man kommit fram till under hela mitt liv så här långt. Mycket tyder på att den ramsan även fanns redan innan 1977, dvs då jag föddes, och att det alltså inte är något som man kommit fram till ens "nyligen".

När den ramsan ovanför går igång sitter jag numer och flinar åt bristen på fantasi, även om det är mitt eget lags supportrar som tar till den. Skärpning, supportrar!

I Clearasil Ultra-reklamen är det en gosse som har starka funderingar på att skippa en fest på grund av att han har fått en stor finne i ansiktet. Hans kompis, som han är rätt avundsjuk på vad gäller fin hy, rekommenderar då honom att använda just Clearsil Ultra för att få lika fin hy.
I klippen därefter framgår det att han verkar ha följt rådet, då man kan se honom stå framför en spegel och tvätta sig. Problemet är bara att han verkar tvätta sig på alla ställen i ansiktet utom just där finnen sitter (som man kan se på bilden nedan).
Jag vet inte riktigt hur Clearsil Ultra är tänkt att fungera, men jag är ytterst tveksam till att instruktionerna om hur man använder det är att man skall skrämma iväg finnarna genom att bara komma hotfullt nära dem när man tvättar sig.

Klicka på för stor bildFör några nummer sedan skrev PC För Alla en liten artikel om en Blu-ray-skiva som skulle hålla i 200 år. På en hel del platser i artikeln pratas det om företaget Belkin.
Är man dock lite uppmärksam och tittar på bilden som visar skivan ifråga så ser man att det står www.delkin.com, dvs Delkin och inte Belkin. Besöker man denna sida ser man att Delkin Devices som företaget heter inte har något med företaget Belkin att göra, trots det väldigt snarlika namnet. Starkt jobbat, PC För Alla!

För ett drygt år sedan berättade jag här om att jag tydligen jobbar på Coop Forum i Fittja eftersom det två gånger under en och samma shoppingrunda kom fram personer som trodde att jag jobbade där och därför ställde frågor om var man kunde hitta ditten och datten.

Nu har det hänt igen. Idag kom det fram en äldre dam som ville göra mig uppmärksam på att den utannonserade påläggsskinkan från Änglamark var slut borta i charkdisken. Så pass, tänkte jag. Men jag berättade då snällt att jag inte jobbar där, och hon kände sig nog rätt pinsam just då kan jag ana.
Återigen, likt tidigare, är det min blå cykeljacka som får folk att tro att jag jobbar där eftersom de riktiga anställda har liknande färg på sina skjortor.

Under ett par dagar har jag jobbat med att göra en alternativ julstjärna inför den stundande julen (faan vad tiden går fort).

Då jag bor så att jag har utsikt över Hallunda Centrum, och tvärtom, så tänkte jag att det vore lite kul med något större som skulle kunna beskådas av folk där nere en 100 meter bort. Men eftersom var och varannan lär ha just dessa klassiska julstjärnor när det är dags så lär en sådan dränkas i mängden, även om den är större än de allra flesta runtomkring. Här behövdes något annat.
Efter kort tankeverksamhet kom jag fram till att det således bör vara min logotyp Smala Elefanten som bör göras synlig och lysande. Sagt och gjort! Här nedan kan du läsa hur det gjordes.

En 3 meter lång ljusslinga inhandlades för billig peng på Rusta. Logotypen skrevs ut i mindre bitar på papper och sattes sedan ihop till en mall. Denna nyttjades för att klippa ut en stadigare figur i wellpapp. Figuren är drygt 60 cm hög.

Till en början gjorde jag så att jag fäste ljusslingan runt wellpappfiguren med hjälp av tunn metalltråd. Detta blev dugligt, men inte speciellt snyggt. Det skulle nog se bra ut på långt håll, men här hemma på andra sidan figuren vill man ju även att det ska se bra ut också, vilket det inte gör med en stor wellpappgrej som skymmer hela fönstret och massa metalltrådståtar överallt.

Försök två var att utifrån detta med metalltråden på wellpapp böja till, av två lager montageband inhandlat på Biltema, en exakt likadan form som insidan (slingan gick inte att böja exakt som logotypen) och sedan fästa denna metallform där genom att surra björntråd längs med hela vägen. Detta gick inget vidare, i alla fall inte samtidigt som det hela delvis satt fast i wellpappen för att behålla fomen. Så jag tog loss wellpappen helt igen och rätade ut slingan, för att i ett helt rakt läge surra fast med björntråd. Det såg riktigt lovande ut till en början, men blev rätt mycket pannkaka när jag väl började böja till detta till sin rätta form. Pannkaka blev det eftersom tråden gick av här och var när spänningarna i vissa svängar blev för stora.

Det slutliga försöket var att från detta rätt misslyckade försök med björntråd, där jag trots allt hade formen något sånär rätt, istället gå på med vanlig transparent tejp med lagom stora mellanrum. Många många varv blev det på rätt många ställen. Typ en hel rulle, hehe. För att sedan staga upp det hela än mer, då dubbelt montageband trots allt blir rätt sladdrigt i detta format, så satte jag dubbla bitar av detta montageband på strategiska områden. Under det senare skedet, och även under tejpsurrandet, var det trots allt väldigt bra att ha wellpappfiguren som mall, så det jobbet var inte helt i onödan. Dock kunde jag helt ha skippat det här med björntråd och metalltråd.

Totalkostnad för det hela går på drygt 100 kr. Det var betydligt mindre än jag hade räknat med när jag först fick denna idé.